Konserten med stort K

Okej. Nu har stunden många läsare väntat på. Jag kommer berätta hur konserten med U2 gick till, eller snarare försöka beskriva den euforiska känslan. Jag vet , det går inte men jag ska göra ett gott försök...

Platsen var alltså Croke Park Stadium. Irlands nationalarena ståtar med en kapacitet på drygt 80 000 åskådare. Bandet vi skulle se hette visst U2 och är döpt efter ett amerikansk spionplan. Jag var lite orolig inför konserten och anledningen till detta var att man i Amsterdam någon dag innan, sjunkit så lågt att man inte spelat I Still Haven´t Found What I´m Looking For. Tänk om. Tänk om de skulle strunta i den här i Dublin, tänkte jag.

Med facit i hand en ganska löjeväckande tanke. Om jag innan konserten skulle skrivit ner en önskelista på vilka låtar jag skulle vilja höra så skulle de fyra inledningslåtarna varit utbytta - men bortsett från detta är låtlistan exceptionellt bra. Jag saknade verkligen ingen låt.

Inledningskvartetten med Breathe, No Line On The Horizon, Get on Your Boots och Magnificent är från senaste skivan. Bandets sämst sålda skiva. Kan ha att göra med den illegala nedladdningen men jag tror inte det. Många av låtarna är skit - på skiva. De växte, vilket recensenterna vägrar erkänna, ett par storlekar på scen. Låt två och tre är värdelösa på skiva. Det absolut sämsta jag hört med U2. På scen blir de - inte fantastiska - men likväl helt okej. Med tanke på den arenarock som ligger till grund för U2 och deras musik passar låtarna som handen i handsken. Så man har lite överseende med detta.

Det är först tilll femte låten som U2 på allvar charmar oss fans med fantastiska Beautiful Day. DÄR snackar vi arenarock och publikfrieriet är enormt. Efter denna låten går det bara uppför...

Mysterious Ways dedikeras Sinead O´Connor av en anledning jag tyvärr inte vet. Ni som är födda på 80-talet vet kanske inte vem kvinnan han pratar om men hon gjorde en av tidernas bästa låtar i Nothing Compares 2U. Och sen...

Sen får vi uppleva allsång då 80 000 irländare (nåja, det fanns nog ganska många utlänningar förutom de tre galna svenskarna) sjunga med i I Still Haven´t Found... och som jag sagt tidigare. Sådana här saker går inte återberätta, det måste upplevas.

Gospel-klassikern Angel of Harlem är grym live och fortsättningen med In A Little While, Unforgettable Fire och City Of Blinding Lights är så klart fantastisk. Låtvalet får mig nästan att gråta.

Arenarocken fortsätter med UNO, DOS, TRES, CATORCE! Jo, Vertigo river stadion fullständigt. Efter en tjugo minuters återuppbyggnad fortsätter konserten. Nä, skojar bara. Sedan kommer ett nytt spår, I´ll Go Crazy If I Don´t Go Crazy Tonight tätt följt av först ett bildsspel med iranska kvinnor och sedan ett grönt ljusspektakel för att sedan höra Larry Mullens inledning på...

Sunday, Bloody Sunday. Oj, arenarocksporr rakt igenom. Mäktig allsång igen och scenen badar i grönt och Bono sjunger med en fantastisk intensitet. Damn, här visar U2 varför de är världens största rockband.

Med SBS följer ännu fler låtar med politiska budskap. MLK (akronym för Martin Luther King) följs av Walk On. Just Walk On har ett speciellt tema och den handlar som ni vet, eller inte, om den i Burma husarresterade människorättskämpande Aung San Suu Kyi (säg det namnet snabbt ett par gånger i rad...). Fantastiska politiska låtar.

Desmond Tutu är ärkebiskop i Sydafrika och en kämpe för mänskliga rättigheterna. Han har fått äran att hålla ett tal om organisationen One som jobbar med att sända AIDS-mediciner till Afrika bl.a. Och efter hans fantastiska tal hör man The Edges gitarr-riff till Where The Streets Have No Name och allsången är brutal. Kommunikationen mellan bandet och publiken är inte enorm, den är monumental.

Akustiskt blir det med Bono och The Edge när de kör den fantastiska balladen One (mest känd för oss svenskar som Fadimes favoritlåt) och återigen monumental allsång även om det inte är någonting mot det som väntar...

Paus på några minuter innan bandet kommer in och kör extranummer till antalet tre och det är ett extranummer som är identiskt på samtliga spelningar. Bono har tagit på sig en jacka med laserlampor (jag vet, låter märkligt men effekterna är ganska häftiga) och sjunger i nedhissad mikrofon, Ultraviolet.

Sedan kommer avslutningen, och herre min gud vilken avslutning. Jag har tidigare berättat om monumental allsång. När bandet kör With Or Without You ryser nog hela Dublin och kossorna i Connemara råmar nog skiten ur sig. Sanslös allsång med en minst lika sanslös Bono. Gåshud i drygt fem minuter. Avlutande Moment of Surrender, även det en ballad, är hämtad från senaste albumet och kommer bli en minst lika stor klassiker som andra ballader.

Sammanfattningsvis kan man bara säga att det var en makalös upplevelse. Jag har i många år drömt om att få se U2 live i Dublin. Äntligen. Och återigen. Tack kära medborgare som betalar skatt till kommunen och därigenom sponsrat min resa. En parentes till just detta ämne. Zlatan har inskrivet i sitt nya kontrakt med Barcelona att om man vill köpa honom måste man betala 2,3 miljarder kronor. Utköpsklausul kallas det. Jag hade ingen i mitt kontrakt men det slutade ändå på 300 000 kronor. Som sagt, bara en parentes.

Det var någon som hade med sig en irländsk flagga på konserten varpå man hade skrivit "Jesus". Man gjorde alltså en liknelse mellan Jesus (behöver väl ingen närmare presentation?) och Bono. En fantastisk löjlig jämförelse. Bono är så klart inte Jesus och Jesus är så klart inte Bono. It´s Bigger Than That - Bono Is God!

Så vad kan man annars säga om konserten. Nä, förlåt det var ingen "konsert"  utan det var en makalös upplevelse. Turnén är världens genom tiderna dyraste historia. Scenen är världens genom tiderna dyraste historia. U2 vill alltid upprepa sig men frågan är om man inte slagit sista spiken i kistan på sig själva. Jag lovar, det kommer aldrig gå att överträffa det här. Never in my life. Scenbygget var ett spektakel som passar bandet. Likt en rymdstation insåg man direkt efter konserten. U2 är för stora för den här världen och det är kanske dags att utforska rymden istället. Upptäcka nya platser, ny marknad. Bono och co har växt ifrån världen...



Kommentarer
Postat av: Anonym

Kan ju inte annat än att hålla med lillebror!!!Magnifikt var ordet. Vad gäller resten av resan kanske jag borde komma med lite "sanningar" och förklaringar då jag inte tycker att du ger dina läsare en riktig historia. Du "glömmer" vissa saker och du förskönar några...inte bra Peter. Jag kanske återkommer på min blogg med förtydliganden (heter det så?). Kram o tack igen för en OTROLIG resa!!!Kram Vicke

2009-08-02 @ 20:30:03
Postat av: Peter Andersson

Syster, jag förstår att du tycker det är pinsamt att mina läsare får reda på att du gråter i brist på Nutella. Exempelvis. Men okej, sanningen är hård för många.

2009-08-02 @ 20:34:45
URL: http://pppeter.blogg.se/
Postat av: mia

håller med syster yster....

2009-08-04 @ 22:30:24

Lätta ditt hjärta här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (visas bara för mig)

URL/Egen Bloggadress:

Jo, det var en sak jag ville säga...

Trackback