Irland - day 3

Lördagsmorgon innebar alltså det vi åkt till Dublin för att uppleva. U2-konsert. På Croke Stadium. Tillsammans med 80 000 andra åskådare. Vi gick upp ganska tidigt och begav oss ner mot buffén. Och nej, Vicke fick ingen Nutella den här morgonen heller. Så återigen blev det tröst med napp och flaska (med Baileys).

Eftersom jag bokat paketresa innebar det lustiga att vi var tvungna att byta det centrala hotellet mot ett annat som låg ungefär en mil utanför CIty Centre. Vi checkade ut och inväntade taxin som vi tvingade receptionen boka åt oss. Vi drog iväg, bort från centrum och bort från Croke Park. Taxichauffören undrade varför vi åkte från stadion när vi berättade att vi skulle se U2. Eftersom min engelska är ganska kass låtsades jag inte höra vad han sa...

Taxin rullade in på området till vårt nya hotell. Det visade sig vara ett fyr (kan varit fem) stjärnigt hotell. Ett slags golfresort med ganska mycket gräsmatta. En fantastisk upplevelse att få checka in på ett sådant lyxigt hotell. Det uppstod dock ett tiny, tiny problem. Vårt rum var inte färdigstädat så vi fick snällt vänta en stund. Okej, här börjar en historia som ni, som känner och umgås med Vicke, kommer få höra om och om igen året ut. Vi väntade en halvtimme och jag gick fram och frågade igen. Nope, sorry. Jag var framme en tredje gång med samma negativa svar. Sorry...Nu började Vicke bli lite irriterad och fräste ur sig att nästa gång skulle minsann hon gå fram och säga till dem att vi vill ha rummet nu och bla bla bla. Okej, tänkte jag. Hon får väl göra det. Vi fick inte samma (Vicke kommer härma en fjortistjej och säga att hon var så söt... och så vidare. Som sagt, ni som känner henne kommer garanterat få höra.) receptionist utan nu fick vi prata med en kille. Fyra minuter senare hade vi ett rum. Troligtvis inte det vi bokats in på från början utan något annat, färdigstädat. However, vi var incheckade och snart var det dags att åka mot Croke Park...

Vi drack lite öl i hotellbaren i väntan på bussen som skulle ta oss till... Ja, ni vet vad stadion heter vid det här laget. Mia och jag pimplade öl och Vicke gick loss på annat (bäst att inte skriva att Vicke drack alkohol eftersom hon fortfarande arbetar inom skolan och ni vet alla vad som kan hända då...).

Vi hoppade på bussen. En buss vi fick betala 120 kronor var för. Enkel resa. Vi åkte lite buss och Mia fick möjligheten att få sitta bredvid någon tokig bussresenär men eftersom hon låtsades sova hela resan så slapp hon prata med honom. Vi släpptes av. Far away från Croke. Vi fick gå en bit men stämningen byggdes upp och fler med oss började otåligt se fram emot Bono och gänget. 

Ju närmare Croke vi kom, desto fler fjärilar var det som ynglade av sig i magen. Det skulle bli spännande. U2 på hemmaplan. Men jag gick med farhågor. Tänk om de inte spelar Where the streets have no name, With or Without you eller I still haven´t found what i´m looking for. Mina tre absoluta favoriter. Mer om detta senare.

Vi kom in på stadion. Alla ni som klagar på konserter som sker i Sverige. I Irland får man inte dricka alkohol eller läsk inne på ståplats. Det fanns en (EN!) läktare som hade bar där man kunde beställa alkohol. Dit kom man om man hade rätt biljett som det stod (läktare 3 typ, fast på engelska) vilket vi så klart inte hade. Vi stegade fram emot scenen och vi kom väldigt långt fram med tanke på att förbandet skulle gå på redan vid halv sju. Efter förbandet speladeännu ett förband, ett energiskt Kaiser Chiefs - ett grymt liveband. Två timmar senare gick Bono och grabbarna upp på scenen...




Irland - day 2

Efter en god natts sömn under vårt första dygn på irländsk mark vaknade vi pigga och utvilade på fredagsmorgonen. Rusade ner mot frukostbuffén för att mötas av - ett ganska mediokert frukostutbud. Vicke grät och ville hem eftersom det inte fanns någon Nutella. Viktigt också att de skulle finnas i de små ganska opraktiska paketen med en ännu mindre och mer opraktisk sked. Eller spade. Vi tröstade henne och åt klart vår frukost med målet - the city.

Med kartan i högsta hugg - jo, jag har blivit en ganska bra guide sedan Barcelona-fiaskot (systrarna säger det var fiasko, jag säger att det trots allt gick ganska bra - i Spanien alltså), begav vi oss mot den stora stadens city. Det skulle visst finnas någon "Grafton Street" efter ett oändligt antal broar som löpte utmed staden och över vattnet, floden Liffey.

Mycket folk, många restauranger och stort antal barer. Vädret var fantastiskt. Dels för att det regnade när vi sprang i shoppinggalleriorna och strålande solsken när vi var utomhus. Vi besökte en park och satt och betade i gröngräset med en fantastiskt varm kaffe och en bländande sol. Det kommer kanske kort på detta tillfället något senare. Vicke har just nu kameran i beslag och det är tveksamt om jag någonsin får tillgång till korten...

Ett antal timmar senare. Jo, jag handlade faktiskt också. En snygg axelväska med Guiness-emblemet på. Guiness ja. När vi sprungit gate opp och gate ner så besökte vi faktiskt bryggeriet där man tillverkar det goda ölet. Vi betalde alldeles för mycket för rundvandringen och gratisölen till trots kan till och med jag erkänna att det var ett smått fiasko. Skulle det inte varit för den bedårande utsikten i baren där man fick motta sin gratispint så skulle jag också blivit lite sned. Vicke, som inte ens dricker öl genomled nästan två timmar inne på ett bryggeri med en utställning som handlar om just öl. Men okej, är man i Dublin så är bryggeriet ett måste. Om inte för ölen så för utsikten...

Vi begav oss mot hotellet för lite dusch eftersom vi nu skulle bege oss mot ett av mina drömmars mål. Till en irländsk pub för att lyssna på trubadurer som sjöng irländska folkvisor. Nu blev det inte direkt så - det blev ännu bättre. Stämningen i området "Temble Bar" var fantastisk. Folk överallt och alla var glada i hågen. Vi hittade ett ställe som sedermera blev vårt stamställe - Flannigans (eller nåt i den stilen) som var grymt. Packat med folk - och då menar jag packat - och det sköna var att vakterna som stod vid dörren var trevlig och släppten in lite mer folk än det egentligen fick plats med. MEN ingen puttades, ingen var otrevlig och allt var suveränt. Inte som i Sverige alltså där alfahannarna (oftast) går lös på allt och alla.

Vi hiottade oss en hörna och slog oss ner till musik - trubadurer som sjöng irländska folkvisor som exempelvis min favorit, Galway Girl, men man spelade även mycket U2. När det irländska världsbandet kommer hem blir staden makalöst engagerad. Gatumusikanterna bytter ut sedvanliga Oasis-cover mot U2-klassiker. Stämningen som fanns på pubarna går inte beskriva - tyvärr. Det var något helt fantastiskt. Låt efter låt gick och öl efter öl gick innan vi sent bestämde oss för att traska tillbaka mot hotellet.

På vägen tillbaka mot sovplatsen fick vi se en folksamling stå i vägen för oss. Vi undrade vad det var och vi insåg snabbt att vi var utanför hotellet "The Clarence". Namnet har ingenting att göra med Springsteens saxofonist Clerence Clemonds utan hotellet ägs av Bono och The Edge och det visade sig att bandet låg dör mellan spelningarna. Vi tänkte att det kunde vara trevligt att få se dem när de återkommer från första konserten men efter en timme tyckte vi att Bono minsann bara var en vanlig människa som vi andra och eftersom de inte avsåg att dyka up så fortsatte vi mot hotellet.
 
Vi gick och la oss med tankarna på att vi dagen efter skulle till Croke Park tillsammans med 80 000 andra för att se världens utan tvekan största och bästa rockband - U2...





Irland - day one

Jaha. Eftersom jag är uppfostrad på ett sätt som utgår från artighet och att man ska tacka för saker man får så får jag väl tacka Hultsfred kommun i allmänhet och medborgarna i synnerhet. Det är faktiskt tack vare er jag precis kommit hem från en weekend i Dublin. Utan era pengar skulle jag aldrig kunna uppnått en av mitt livs drömmar. Sarkasmen, eller provokationen om ni så vill, flödar...

För att börja från början så bokade jag resan i ett tidigt skede men researrangören höll oss (jag och mina två äldsta systrar) på halster in i det sista. Jag fick biljetter till U2 och hotellövernattning dagen innan avfärd. Snacka om timing...

Vi begav oss mot Nyköping och dess flygplats sent på torsdagseftermiddagen. Jag anade i tidigt skede att det här skulle bli ett äventyr som saknade motstycke. Anledningen stavas -systrar-, för Vicke och Mia är inte som vanligt folk. Ni som känner personerna i fråga vet vad jag pratar om. För er andra så kan jag bara säga att galnare systrar finns nog inte.

Flygresan gick faktiskt rätt bra trots att Vicke skrämde Mia vid starten. Jag personligen har aldrig förstått mig på de människor som tycker det är så hemskt att flyga. Känslan som man får när planet lyfter är hur skön som helst. Jo, visst. Planet kan störta och bla bla bla. Men hallå. Det skulle i så fall vara det värsta som kunde hända. Sen finns det alltid människor som har det värre...

Väl framme på flygplatsen i Dublin så gick vi förväntansfulla mot ankomsthallen. Eftersom guiden (jag) hade bokat transport från flygplatsen till hotellet visste vi att det skulle stå en chaufför och vänta på oss. Ehum. Det gjorde det visserligen men oj vilken stjärna. Trevlig på alla sätt och vis men fordonet han skulle frakta oss i. Ja, frakt var det verkligen fråga om. En skruttig minibuss med obrukbara sidodörrar var vårt fordon. Chauffören kunde inte öppna sidodörren utan vi fick hoppa in genom bagagedörren. Om ni kan tänka er den synen är det ingenting mot vad som komma skall.

Väl på plats i bussen for vi mot hotellet en mil från flygplatsen. Hotellet var ett normalstandardiserat treplushotell och till ytan väldigt lyxigt. Jag vet inte om jag längre anser att det är insidan som räknas men rummet var ingen direkt höjdare. Vi stannade på andra sidan gatan och synen när vi, tre virriga svenaka turister, hoppar ut från bagaget från en minibuss måste varit oslagbar. Jag fick direkt upp bilder från filmer där man smugglar kineser eller mexikanare som man sedan släpper ut på samma sätt. Dessa smugglade människorna får ju sedan klara sig på egen hand där de blivit avsläppta. Ungefär den känslan hade jag med...

Jag hade alltså bokat transfer från flygplatsen för åtskilliga hundralappar och tvingas alltså sedan bli utsläppt, inte avsläppt, ur bussen på ett smugglarvis. Bisarrt välkomnande till den gröna ön...

2009-07-27 @ 17:32:05 Lämna en kommentar! (2)



U2 på Croke Park i Irland 25 juli 2009

Jag vet. Jag ska inte gå händelserna i förväg. Ska bara (för att citera Alfons) ge er låtlistan för konserten.

Breathe
No Line On The Horizon
Get On Your Boots
Magnificent
Beautiful Day
Mysterious Ways
I Still Haven't Found What I'm Looking For
Angel of Harlem
In A Little While
Unknown Caller
Unforgettable Fire
City of Blinding Lights
Vertigo
I'll Go Crazy If I Don't Go Crazy Tonight (Remix)
Sunday Bloody Sunday
Pride (In The Name of Love)
MLK
Walk On
Where The Streets Have No Name
One
--------
Ultraviolet
With Or Without You
Moment of Surrender


2009-07-27 @ 16:49:38 Lämna en kommentar! (0)



Irland t/r

Jo, det kommer. I början av veckan. Alltså en detaljerad upplevelsebeskrivning om hur resan till Dublin var. Men bara för att ge er ett smakprov...

fantastisk...
2009-07-27 @ 01:52:07 Lämna en kommentar! (3)



Peter blir gammal

Okej, ålder är bara en siffra och jag har inte alls kris men det blir ändå en fetfest i december. Nära och väldigt kära kommer bjudas in senare i höst. Förbered er på partaj utan dess like. För att inte tala om en häftig överraskning...

//29-åringen
2009-07-21 @ 18:42:38 Lämna en kommentar! (4)



Hultsfred mot graven?

Rockparty varslar folk efter fiaskoåret. Man skyller på finanskrisen och andra bekväma anledningar. Märkligt att både Peace & Love och Sweden Rock drar ännu fler besökare varav Borlänge över 40 000 besökare. Man kanske ska flytta till Borlänge eller Karlshamn eftersom det varkar som att de undsluppit finanskrisen...

Det är klart det handlar om startfältet och att det var den stora anledningen till beslutet om varsel.

Peace and Love hade bland andra

A Camp, Anna Ternheim, Babyshambles, Backyard Babies, Caj Karlsson, Chris Cornell, Dan Viktor, Deportees, Dia Psalma, Division of Laura Lee, Faith no more, Hello Saferide, Frida Hyvönen, Erik Hassle, Håkan Hellström, Jenny Wilson, Jerry Williams, Kalle Bah, Keane, Lars Winnerbäck, Mando Diao, Melody Club, Milow, Miss Li, Moneybrother, Mötley Crue, Razorlight, Sator, The Sounds, DiLeva, Thåström, Volbeat

Hultsfred hade

The Killers, Franz Ferdinand, Kings of Leon, Ludacris och annan ungdomsmusik. Man har inte bredden helt enkelt utan har riktat in sig på tonårsmusik.
2009-07-21 @ 18:21:47 Lämna en kommentar! (3)



Mot U2 och nya höjdarkonserter...

Ulf Lundell i Globen - CHECK!
Bruce Springsteen på Stadion - CHECK!
The Killers på festivalen - CHECK!
Metallica i folkets park - CHECK!

Nu ser vi fram emot U2 i Dublin på lördag!
2009-07-19 @ 12:49:32 Lämna en kommentar! (1)



Zlatan till Barca och jag till Madrid



Det kan bli en kul tillställning på Santiago Bernabeu den 11 april 2010 och det bästa av allt är att jag kommer vara på plats!
2009-07-17 @ 13:01:49 Lämna en kommentar! (2)



Fotbollsgodis

En bra och en dålig nyhet och som seden säger tar man alltid den dåliga först för att ha någonting gott att vänta på. Zlatan Ibrahimovic verkar numera vara klar för spanska storklubben Barcelona enligt välrenommerade spanska dagstidningar. Jag älskar Zlatans fotbollskonst men kommer, om ryktena är sanna, alltid ogilla laget han kommer spela i. Fan också. Vilket annat lag som helst men inte Barcelona...

Ett citat som kom ifrån Inters senaste värvning. Backen Lucio blev klar från tyska Bayner München och myntade det redan nu klassiska "Jag har alltid drömt att få spela med Zlatan Ibrahimovic". Dagen efter säljs samme Ibra till Barcelona...

Den goda nyheten är att jag kommer vara på plats den 11 april för att se Real Madrid ta emot Barcelona på Santiago Bernabeu. DET kommer bli grymt!
2009-07-17 @ 10:33:35 Lämna en kommentar! (0)



Kom änglar - Hultsfredsfestivalen 2009



2009-07-16 @ 15:42:13 Lämna en kommentar! (3)



Hultsfreds sju höjdpunkter

Jag har valt ut sju speciella höjdpunkter vi upplevde på festivalen 2009. Håll till godo...

LARS WINNERBÄCK
Lars Winnerbäcks sista spelning var magisk och avslutningen fenomenal med ny låt från höstens kommande skiva.




DROPKICK MURPHYS
Det blev den irländska julafton som man hade väntat sig. Med sedvanligt ös med säckpipor och andra irländska instrument tog Dropkick publiken med storm. Man inledde verkligen årets festival på bästa tänkbara sätt...

 

MADNESS
var verkligen galna. Ska när den är som bäst (okej, Mighty Mighty Bosstones fråntaget då) och sångaren var på bästa tänkbara humör vilket ledde till en svängig eftermiddag med Englands coolaste ska-band.

 

ANNA TERNHEIM
inledde med Shoreline och vi var givetvis försenade (Sandra, visst var det Annas fel?) och kom lägligt nog när hon var inne på sin tredje låt för dagen. Videon är hämtad från annan spelning men det lät troligtvis lika vackert vid Hulingens strand.

 

THE SOUNDS
gjorde en fantastiskt bra spelning och i mina öron har Maja och kompani bara hits. Synd bara att hon hade på sig en morgonrock och försökte hetsa (på ett minst sagt sexigt vis) den manliga delen av publiken. Maja och bandet är så pass bra att hon inte behöver köra på sin sex appeal. 



A CAMP
fick nog den blåsigaste och kallaste eftermiddagarna av alla artister men Nina i spetsen gjorde det bra. Finns tyvärr inget klipp från spelningen...



THE KILLERS
Kanske en av de bästa konserterna jag sett - någonsin. Fullständigt makalös stämning och briljant låtlista. Här kommer den fantastiska avslutningen med When We Were Young/Human. Varning för billig fylla då fotografen verkligen låter sig följa med publikens masspsykos.




... och hade det inte varit för regnet...

2009-07-16 @ 12:25:31 Lämna en kommentar! (2)



Torsdagsbabbel

Semestern spinner vidare och min rastlöshet likaså. Torsdag idag och numera bara en helg mellan semester och fortsatt coachning. Det ska bli skönt att äntligen få börja jobba igen. Ledighet är i sanningens namn ingenting för mig.

I dagens media kan man läsa att ett storbråk blossats upp (inte tack vare media väl?) i Båstad då förre världsstjärnan Marat Safin anklagar expertkommentatorn Mats Wilander vara oseriös. Mats anser att damernas världsetta i tennis, tillika Marats syster, Safina ha dåliga nerver eftersom alltid förlorat finalerna i de tre grand slam hon deltagit i. Wilander påpekar att hennes finaler varit pinsamma att titta på, just eftersom hon har så dåliga nerver och inte klarar pressen. Marat Safin går i taket och tycker att Wilander ska låta hans familj vara i fred. Själv anser jag att Wilanders jobb som just kommentator är att bedöma spelet som Safina och hennes motståndare bjuder på. Är det dåligt så ska det sågas, punkt slut.

Kalmar FF förlorade första matchen i Champions League-kvalet mot ungerska Debrcen (kan vara felstavat) med två mål mot noll. Tuff uppgift på Fredriksskans nästa vecka och som svensk hoppas man givetvis på att KFF klarar göra tre mål och gå vidare i turneringen. Svensk fotboll behöver en framgång.

Manchester City har spenderat mer pengar än vad Real Madrid gjort och de har inte heller värvat klart. Varför skriker inte svensk media över deras sätt att bygga ett lag? Nä, därför att svensk media älskar FC Barcelona eftersom en viss svensk spelat där och av ren princip skriver man ner Real Madrid vid första bästa tillfälle. Patetisk journalistik het enkelt...

Två dagar kvar till Metallica. I Folkets Park. I Hultsfred. Hur stort som helst.

Vi pratar ofta om de sjuka summorna inom fotbollens värld. Vi glömmer ofta underhållningsbranschens tillika sjuka summor. Domaren i amerikanska Idol, Simon Crowell, förhandlar just nu om nytt kontrakt. 1,25 miljarder kronor om året till jurymedlemmen vilket resulterar 27,5 miljoner per timme av programmet.

David Villa kan tänka sig sänka lönen för att få spela i Barcelona kommande säsong. Vem ska spanjoren peta? Etoó? Henry? Messi? Hur som helst kommer FCB få ett ruggigt slagkraftigt lag med Villa i laget. Tänk er själva att kunna ha Henry som inhoppare.

För övrigt gör Jared Leto en fenomenal insats i "Chapter 27" där han gestaltar Mike Chapman, mer känd som John Lennons mördare...

2009-07-16 @ 11:15:16 Lämna en kommentar! (0)



Svensk överskattning i kubik

Vi svenskar är troligtvis världsbäst på att överskatta vår egen förmåga. Jag ska härmed lista två bra exempel på att vi ibland har våra fötter långt ovanför jordytan.

Det svenska bronset...

Det är i dagarna exakt femton år sedan som svenska herrlandslaget tog brons i fotboll borta i USA. "När vi gräver guld i USA" är många fans favoritlåt och givetvis stavas anledningen till detta - brons. Låten i sig är värdelös men eftersom den koppplas samman med bronset så blir den per automatik bra.

Sveriges landslag hade fantastiska spelare och då främst Thern, Schwarz, Andersson och Dahlin. I gruppspelet mötte man Brasilien (1-1), Kamerun (2-2) och Ryssland (3-1) och gick tillsammans med Brasilien vidare från gruppen. I åttondelsfinalen fick Sverige möta Saudiarabien. Man vann enkelt med 3-1 och stötte på Rumänien som man besegrade efter ett osannolikt straffdrama efter att Andersson nickat in 2-2 i förlängningen. Semifinalen blev tung, framförallt när Schwarz blev utvisad kunde Brasilien vinna med 1-0.  Bronsmatch iallafall och Bulgarien förnedrades med 4-0.

Vart jag vill komma? Jo, Sverige mötte Saudiarabien, Rumänien, Bulgarien i slutspelet och bortsett från sydamerikanska Brasilien var det inga stornationer vi mötte. Alltså anser jag att bedriften att ta brons i USA-VM är något överskattad.

Den svenska skivan...

Jakob Hellman har enligt många fans och lika många kritiker gjort den bästa svenska skivan - ever! "Och stora havet" är en förstklassig skiva men anledningen till att den är så upphaussad är att Hellman inte gjort någonting efter den skivan 1989. Anledningen till att han bara gjorde en är enkel. Den kunde aldrig leva upp till debuten och därför blev det så att Jakob struntade i uppföljaren. Han skulle bara bli en medelmåtta om han försökt och idag lever han och hans skiva kvar i en myt som i mina ögon är ännu ett svenskt överskattande men den här gången i kubik...

2009-07-14 @ 10:13:59 Lämna en kommentar! (0)



Årets Hultsfredsfestival...

Okej, det känns som man är tvungen, eftersom man har en blogg, att sammanfatta årets Hultsfredsfestival. Jag har spenderat det senaste dygnet i Växjö och precis kommit hem. Lagom mör efter en veckas festivalande och bussresa på ett par timmar. Men jag ska nog kunna sammanfatta veckorregnet i någon sorts krönika.

Först och främst ska man nog hylla festivalledningen för det jobb som läggs ned är fantastiskt. En kommun med 14 000 invånare klarar arrangera en stor festival som i år drog dryga 24 000 besökare. Det är inte dåligt. Att det inte kom fler besökare har givetvis med det simpla line upen att göra.

Innan vi går in på "årets..." kan man bara ge ett finger åt vädergudarna som högt ovanför oss, bokstavligt sagt, pissade på oss i princip hela festivalveckan. Jag bor i lägenhet men man var inte direkt glad varje gång man skulle ta sig ner mot festivalområdet och då tvingades ta på sig regnställ och gummistövlar.

Well... nu blir det ett par "årets..."

... upplevelse
Den store ikonen Michael Jackson hade veckan tidigare avlidit och detta kom att resultera i att man i Teaterladan visade hans legendariska konsert från Bukarest (Rumänien för alla geografi-nollor). Det var en fantastisk konsert och utan tvekan festivalens bästa. Nu var han ju inte där i egen hög person men konserten var grym! M.J var sannerligen en stor artist och det var på scenen som han visade varför han var så stor.

... konsert
Nu skippar vi Jacko och hans uteblivande från jordelivet och riktar oss istället in mot festivalartister. The Killers stod, utan tvekan, för årets konsert och i mina ögon fanns det ingen konkurrens. Överskattade Franz Ferdinand och än mer överskattade Kings of Leon kan aldrig varit i närheten. Jag tycker också det var genialiskt att inleda med monsterhiten Human för att sedan avsluta konserten med samma låt. Mästerligt!

... Winnerbäck-spelning
Okej, Lasse gjorde fyra spelningar på årets festival och det kanske var åtminstone en för mycket. Den första med Snoddas krävde speciallarmband vilket man inte hade men den andra var akustisk och placerades i Teaterladan (Rockparty, hur tänkte ni här?) och var mycket intim och stämningsfull. Fredagens rockkonsert med delar av Backyard Babies och Soundtrack of Our Lives var ingen höjdare. Jag gillar inte Lasses musik i den hårdrockstappningen, helt enkelt. Däremot var lördagens grande finale ett mästerligt avsked från Lasse till publiken. Det var en helggjuten konsert från allra första låt till sista, nyskrivna pärlan.

... sällskap
Två tjejer från Växjö kom upp och besökte mig i dagarna fem och det var synnerligen en trevlig upplevelse. Tack för att ni kom och tog festivalen till ytterligare en nivå.

... bottennapp
Min ganska nya mobil fick bada i ett glas med cider vilket den så klart inte gillade utan batteriets vätskeindikator fick tuppjuck och målade indiansk krigsmålning i färgen röd. Nu återstår många telefonsamtal till diverse försäkringsbolag och från och med i dag ska jag spara varenda brev jag får av mina tre, kanske fler försäkringsbolag.

... besvikelse
Det finns ett par namn i mobilens telefonbok som gjorde gällande att vi skulle ses på festivalen men när det väl var dags så visades ingen större uppskattning. Tanken om att sälja sitt liv för att åka och volontärarbeta långt från den falska västvärlden är närmare än på mycket länge.

... betygsatta konserter
Förutom ovan nämnda konserter med Lars Winnerbäck x 3 (4/5, 2/5, 5/5) och The Killers (5/5) så såg vi även på Hello Saferide (3/5), The Sounds (4/5), Anna Ternheim (3/5), A Camp (4/5), Madness (4/5) och Dropkick Murphys (4/5).

En sammanfattningsvis trevlig festival med många intryck och bra konserter även om regnet gjorde att man missade Melody Club, John M.E och Thåström (okej, huvudvärk)...

2009-07-13 @ 15:55:47 Lämna en kommentar! (0)



Tack för allt, Michael!

Minnesceremonin för vår tids Evlis, Michael Jackson, har precis avslutats och det är inte förrän nu när jag ger tid för eftertanke som jag förstår vilka texter han skrivit. Visst, låtar som Beat It, Smooth Criminal och Thriller är mästerverk men för mig är Michael Jacksons musik någonting helt annat. Hans engagemang kring världen och dess barn saknar motstycke och det är denna sida av Michael som jag kommer att sakna. Hans fantastiska ställning för välgörenhet är unik och hans kärlek för jordens människor likaså.

Brodern Marlon Jackson höll ett tal i slutet av ceremonin där han, med blicken mot kistan, slog huvudet på spiken:

"Michael, undrar om de lämnar dig i fred nu..."

Obeskrivlig avslutning på ceremonin och det var inte förrän dottern höll sitt tal som det släppte för mig och de känslor som en annan besitter. Fullständigt makalöst egentligen att en elvaåring vågar ta mikorofonen för att säga det hon sa. "Ända sedan jag var nyfödd har pappa alltid tagit hand om mig... Han var världens bästa pappa och jag saknar honom väldigt mycket". Sedan bröt hon och ungefär miljoner människor framför tv-apparaterna ihop.

Det råder ingen tvekan om att Jackson kommer vara saknad en lång tid framöver men det går inte låta bli att vara cynisk i en stund som den här. Tänk om Michael hade, under tiden han levde, fått höra vilken fantastisk människa han var. Istället fick han höra att han tafsat på småbarn och andra bisarra anklagelser, för att inte tala om mediedrevet han haft efter sig.

Jacksons tre bästa låtar som betyder mest för mig:

Heal the World (1991)


We Are The World (1985)
 

Earth Song (1995)
2009-07-07 @ 22:21:05 Lämna en kommentar! (2)



Hjärnbrist på redaktionerna...

Idag hade Sveriges största tidningar, Aftonbladet och Expressen en identisk framsida. "Michael Jackson begravs utan hjärna".

Jaha, undrar jag. Han har väl inte direkt någon användning för den? Fast vid närmare tanke kanske det inte hade hänt någonting mer väsentligt på jorden som var mer intressant att skriva om. Troligt.

Just nu våldtar media den avlidne popikonen med diverse bilder på osmakliga poilisförhör och annat. Respekt är någonting som medierna borde slå upp i ordboken alternativt försöka få tag på Jackos hjärna eftersom det är något som mediadrevet ofta saknar...

2009-07-05 @ 22:22:16 Lämna en kommentar! (0)



Äntligen Nisse...

Selma Lagerlöf är en av Sveriges absolut största författare. Kanske för att hon var första kvinnan att vinna Nobelpriset i litteratur. Kanske för att hon skrev Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Eller kanske var det för att det inte fanns någon konkurrens i början av 1900-talet.

Jag har, efter enträgna kvällar, äntligen lyckats ta mig ur boken som skrevs som lärobok åt svenska skolbarn. Stackars skolbarn. Hoppas för deras skull att de hade minst nioårig grundskoleplikt. Annars skulle de aldrig hinna igenom den.

Jag tyckte att boken var fruktansvärt seg och ganska långlivad berättelse. Dessutom alldeles för tjock. Boken var alltså ingenting för mig och i mina ögon överskattad och nu tvingas jag påminnas varje gång jag är i affären och drar upp en tjugolapp ur byxfickan. Tack för det , Selma! Ständigt kommer Akka och de andra underliga figurerna spöka i mitt huvud.

Debutromanen Gösta Berlings saga är många gånger en bättre och mer intressant bok än Nisses äventyr någonsin kommer att bli.

Jag förstår inte hur en bok om svensk geografi kunnat bli översatt till hela 60 språk. Är det verkligen kul för japanska barn att läsa om hur svenska landskap pratar med varandra och berättar hur de kom till.

Men men , det är dock en klassiker och som svensklärare bör man ha läst vissa böcker. Det är bara att härda ut. Nästa projekt får bli mer lättsamt då projektet handlar om en intervju med Bono. Sedan får det bli en klassiker till. Men Selma får hålla sig lugn ett tag, typ flera år, för just nu är det knappt jag kan ta i hennes förbannade sedlar...

2009-07-05 @ 22:03:19 Lämna en kommentar! (2)



Tennisveckorna i Båstad

Imorgon startar den årliga tennisveckan i Båstad. Nytt för i år är att damerna har fått en egen vecka vilket innebär att tennisveckan numera är tennisveckorna i antalet två. Tennis och sport ja men det kommer givetvis handla om annat än tennis.

Många lånar pappas kreditkort och åker ner till populära uteställen som redan drar igång med servering vid lunchtid. Väl framme daskar man upp kortet på bardisken och kör igång. Gärna champagne. Gärna dyr champagne som man sedan skakar och sprutar ut över sitt sällskap. Undrar hur många ungdomar som påbörjar sin framtida alkoholism i Båstad. Jag har inga siffror men det är säkert åtminstone en för mycket.

Jag har tidigare rekommenderat mina läsare att se dokumentären "Rör inte min sup" som visades på SVT för ett par veckor sedan. Den är mer aktuell nu när tennisveckorna dragit igång och det är tyvärr en debatt som många gärna avviker ifrån. "Vad gör lite festande, det är väl inte så farligt" och "De vuxna som super får väl ta sitt ansvar precis som vi andra" kan vara kommentarer som dimper ner efter mitt inlägg. Absolut, vuxna ska ta ansvar över sitt drickande men eftersom alla inte gör det så skadar det samhället i allmänhet och omgivningen i synnerhet.

I dokumentären intervjuas två unga tjejer, runt 16 år och de tycker det är beklagligt att man måste vara 18 för att få komma in på krogarna i Båstad. "Vi har druckit flera år tillbaka och vet hur mycket vi tål och vi är mer mogna än många där inne" avslöjar en av tjejerna. 16 år är de och de säger att de druckit i flera år och vet var deras gränser går. Otroligt säger jag bara. Fruktansvärt otäckt uttalande och jag kan inget annat än undra var deras föräldrar håller hus.

Media kommer exploatera de soliga tennisveckorna som häftiga happenings på västkusten och det kommer troligtvis inte stå särskilt mycket om hur många som våldtas, som omhändertas av polis eller än värre socialen. Det kommmer inte stå hur folk beter sig inne på krogarna eller på stranden. Det som kommer stå är hur fantastiskt kul alla har det. Glada pojkar i seglarskjorta och bakåtslickat hår med vattenfall av champagne på polarna.

När ska vi vuxna ta vårt ansvar för ungdomarnas fylleri?

Nu tar jag tacksamt emot kommentarer, positiva som negativa. Skål på er!

2009-07-05 @ 21:06:48 Lämna en kommentar! (1)



Festivalstart om tre dagar...

Många är banden som trängs om uppmärksamheten. Många är de som man inte alls känner till men de fåtal man faktiskt kan namedroppa titlar är väldigt sevärda å andra sidan. Jag ska försöka att inte missa följande höjdpunkter:

DROPKICK MURPHYS - HAWAII - ONSDAG 18:45



Irländskinfluerad punk från Boston. Kan det bli så mycket bättre? Sångarens röst är dock inget vidare live men bandet gör sällan dåliga livespelningar. Det här kommer bli en fest utan dess like...

HELLO SAFERIDE - PAMPAS - TORSDAG 18:00
 

Ni känner till "Säkert!" och flera av er vet att Hello Saferide är hennes engelska alter ego. Fantastiska texter med sköna melodiösa slingor. Vågar man hoppas att det blir någon Säkert-låt kanske...

LARS WINNERBÄCK - TEATERLADAN - TORSDAG 19:30
 

Winnerbäck gör fyra spelningar på festivalen varav den första med Snoddas är utsåld sedan ett antal månader. Vi andra får nöja oss med tre och den första placeras i Teaterladan och där är det meningen att Lasse ska göra en akustisk konsert. Jag frågar festivalledningen vad man tänkte när man placerade Lasse i en trång lada. Det kommer vara fullt två timmar innan konsertstart. Men vad gör det. En timme akustiskt med Lasse är värt mycket..

THE KILLERS - HAWAII - TORSDAG 21:45


Mördarna från Las Vegas har slog igenom med dunder och brak förra året med deras monstruösa hit, Human. För oss lite mer insatta var The Killers stora redan 2006 då de släppte "When We Were Young". De ska vara makalösa live och detta kan bli festivalens höjdpunkt nummer ett.

ANNA TERNHEIM - HAWAII - FREDAG 16:45


Ternheim slog igenom efter att fått vara förband på Lasse Winnerbäcks turné för ett par år sedan. Sedan har karriären gått spikrakt uppåt och i höst väntar spelningar på mindre klubbar i USA.

MADNESS - PAMPAS - FREDAG 18:00


Mitt första minne av Madness var för säkert femton år sedan då jag såg en video med Our House i det populära underhållningsprogrammet Kryzz. Musikstilen ska är en favorit och konserten kommer troligtvis få folk ha svårt att stå still.


A CAMP - HAWAII - FREDAG 19:15


Med "Jag kan köpa dig" tog A Camp steget upp på listorna med debutsingeln och sedan har det bara gått uppåt. Nina och hennes man Nathans projekt firar triumfer över hela Europa. Vem saknar Cardigans nu?

LARS WINNERBÄCK - PAMPAS - FREDAG 20:30
 

Spelning två innebär Pampas, festivalens näst största scen. Ett specielkomponerat band med bland annat medlemmar från Backyard Babies och Soundtrack of Our Lives. Nu blir det åka av!

THE SOUNDS - PAMPAS - FREDAG 23:30
 

Skåningarna med Maja i spetsen slog igenom 2002 och har släppt ett par skivor sedan dess. Deras senaste är precis nyutgiven och man antar att flera av spelningens låtar handlar om senaste släppet. Sound och framförallt Maja är stenhårda på scenen och ofta brukar sångerskan flörta med sina manliga fans då hennes minimala kläder visar både det ena och det andra...

MELODY CLUB - PAMPAS - LÖRDAG 13:00



Melody Club har precis som Sounds släppt nytt material. Fast MC har en och annan hit i bagaget och visst kommer vi få höra Destiny Calling och Electric.

JOHN ME - TEATERLADAN - LÖRDAG 13:30
 

Motorhomes hade en stor hit med "Into the Night" men nu har sångaren John Mattias Edlund, med artistnamnet John M.E släppt debutalbum och singeln "Love is my drug" är fantastisk - speceillt duetten med Amanda Jensen. Troligtvis kan John komma att spela "I want You Back" med en anledning jag inte behöver nämna.

SAHARA HOTNIGHTS - HAWAII - LÖRDAG 19:15


Visit to Vienna och Cheek to cheek har vi hört flera gånger på festivalen men SH är ett tungt liveband med Sveriges troligtvis främsta rocktjejer.

LARS WINNERBÄCK - HAWAII - LÖRDAG 21:45
 

Avslutningskonserten kommer bli helt makalös. Med 25 000 skrikande fans kommer Lasse vara festivalkungen utan större konkurrens.

THÅSTRÖM - HAWAII - LÖRDAG 00:45


Hawaiis sista artist det här årets festival. Killen är grym med Imperiet och Ebba Grön i bagaget men hans soloturnéer brukar sällan innehålla varken Imperiet eller Ebba i några större doser. Vågar man hoppas på "Karenina"?


Ses på området!
2009-07-05 @ 12:00:08 Lämna en kommentar! (0)



Barn, så smarta och oförstörda...

Honan heter gris och hanen heter svin. Ungarna heter kelgrisar.



Mamman heter höna, pappan hane, ungarna killingar och barnbarnen heter ägg.



Bonden är en väldigt lycklig man, först och Främst för att han har traktor, men också för att han slipper jobba.



Bönder är liksom en egen ras, precis som rörmokare och föräldrar.



En gynekolog är en som inte vet så mycket om halsen på folk.



Det finns många sorters hud. Förhud är till exempel huden som man har framtill medan bakhuden är huden som man har på baken.



Skillnaden på tantkroppar och manskroppar är att Tantkroppar har flera hemliga rum i bägge ändar.


 

2009-07-05 @ 09:44:35 Lämna en kommentar! (1)



Stackars rika lilla pojke

Fotbollsspelaren Michael Owen, med förlutet i Newcastle, Liverpool och Real Madrid, är klar för Manchester United. Det är en skadedrabbad kille och detta har gjort att få lag har velat signa honom och nu fick han sänka sin lön rejält under de två åren han har kontrakt med United.

Vad han tjänar?

625 000 kronor i veckan!

Visst är det synd om stackarn?

På tal om löner så försöker Manchester City locka backjätten John Terry från Chelsea.

Vad man lockar med?

3,8 miljoner i veckan!
2009-07-04 @ 09:10:49 Lämna en kommentar! (0)



Johnny Cash & Nina P

Sommarens charmigaste sångerska? Troligtvis ja. Sådan glugg har man inte sett sedan Candela-Jennys fornstora dagar...



Dagens fråga: Vem är killen som agerar chaufför i videon?
2009-07-01 @ 19:40:17 Lämna en kommentar! (7)



23 dagar kvar...

2009-07-01 @ 16:22:00 Lämna en kommentar! (1)



Real Madrid VS Barcelona

FC Barcelona skrev historia förra säsongen i och med deras trippel (ligan, spanska cupen och Champions league) och det var killarna på mittfältet (Xavi, Iniesta) som dominerade. Okej, Messi var ganska på på hösten, lite sämre på våren. Hur som helst har man ett bra lag om man vinner trippeln. Nu ryktas Valencias målspruta David Villa vara väldigt nära en övergång till katalanerna. Inget dåligt lag man kommer ha kommande säsong men dock...

Real Madrids värvningar slår allt än så länge. Kaká är klar för klubben, Raul Albiol likaså och så även miljardköpet Cristiano Ronaldo. Nu går rykten om att huvudstadslaget är nära att knyta till sig fransmannen Karim Benzema från Lyon.

Det kommer bli en sanslöst spännande säsong mellan de två giganterna, Real Madrid och Barcelona.
2009-07-01 @ 16:12:18 Lämna en kommentar! (1)



Om bloggens upphovsman

Peter Andersson