Årets Hultsfredsfestival...

Okej, det känns som man är tvungen, eftersom man har en blogg, att sammanfatta årets Hultsfredsfestival. Jag har spenderat det senaste dygnet i Växjö och precis kommit hem. Lagom mör efter en veckas festivalande och bussresa på ett par timmar. Men jag ska nog kunna sammanfatta veckorregnet i någon sorts krönika.

Först och främst ska man nog hylla festivalledningen för det jobb som läggs ned är fantastiskt. En kommun med 14 000 invånare klarar arrangera en stor festival som i år drog dryga 24 000 besökare. Det är inte dåligt. Att det inte kom fler besökare har givetvis med det simpla line upen att göra.

Innan vi går in på "årets..." kan man bara ge ett finger åt vädergudarna som högt ovanför oss, bokstavligt sagt, pissade på oss i princip hela festivalveckan. Jag bor i lägenhet men man var inte direkt glad varje gång man skulle ta sig ner mot festivalområdet och då tvingades ta på sig regnställ och gummistövlar.

Well... nu blir det ett par "årets..."

... upplevelse
Den store ikonen Michael Jackson hade veckan tidigare avlidit och detta kom att resultera i att man i Teaterladan visade hans legendariska konsert från Bukarest (Rumänien för alla geografi-nollor). Det var en fantastisk konsert och utan tvekan festivalens bästa. Nu var han ju inte där i egen hög person men konserten var grym! M.J var sannerligen en stor artist och det var på scenen som han visade varför han var så stor.

... konsert
Nu skippar vi Jacko och hans uteblivande från jordelivet och riktar oss istället in mot festivalartister. The Killers stod, utan tvekan, för årets konsert och i mina ögon fanns det ingen konkurrens. Överskattade Franz Ferdinand och än mer överskattade Kings of Leon kan aldrig varit i närheten. Jag tycker också det var genialiskt att inleda med monsterhiten Human för att sedan avsluta konserten med samma låt. Mästerligt!

... Winnerbäck-spelning
Okej, Lasse gjorde fyra spelningar på årets festival och det kanske var åtminstone en för mycket. Den första med Snoddas krävde speciallarmband vilket man inte hade men den andra var akustisk och placerades i Teaterladan (Rockparty, hur tänkte ni här?) och var mycket intim och stämningsfull. Fredagens rockkonsert med delar av Backyard Babies och Soundtrack of Our Lives var ingen höjdare. Jag gillar inte Lasses musik i den hårdrockstappningen, helt enkelt. Däremot var lördagens grande finale ett mästerligt avsked från Lasse till publiken. Det var en helggjuten konsert från allra första låt till sista, nyskrivna pärlan.

... sällskap
Två tjejer från Växjö kom upp och besökte mig i dagarna fem och det var synnerligen en trevlig upplevelse. Tack för att ni kom och tog festivalen till ytterligare en nivå.

... bottennapp
Min ganska nya mobil fick bada i ett glas med cider vilket den så klart inte gillade utan batteriets vätskeindikator fick tuppjuck och målade indiansk krigsmålning i färgen röd. Nu återstår många telefonsamtal till diverse försäkringsbolag och från och med i dag ska jag spara varenda brev jag får av mina tre, kanske fler försäkringsbolag.

... besvikelse
Det finns ett par namn i mobilens telefonbok som gjorde gällande att vi skulle ses på festivalen men när det väl var dags så visades ingen större uppskattning. Tanken om att sälja sitt liv för att åka och volontärarbeta långt från den falska västvärlden är närmare än på mycket länge.

... betygsatta konserter
Förutom ovan nämnda konserter med Lars Winnerbäck x 3 (4/5, 2/5, 5/5) och The Killers (5/5) så såg vi även på Hello Saferide (3/5), The Sounds (4/5), Anna Ternheim (3/5), A Camp (4/5), Madness (4/5) och Dropkick Murphys (4/5).

En sammanfattningsvis trevlig festival med många intryck och bra konserter även om regnet gjorde att man missade Melody Club, John M.E och Thåström (okej, huvudvärk)...


Kommentarer

Lätta ditt hjärta här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (visas bara för mig)

URL/Egen Bloggadress:

Jo, det var en sak jag ville säga...

Trackback