Irland - day 3

Lördagsmorgon innebar alltså det vi åkt till Dublin för att uppleva. U2-konsert. På Croke Stadium. Tillsammans med 80 000 andra åskådare. Vi gick upp ganska tidigt och begav oss ner mot buffén. Och nej, Vicke fick ingen Nutella den här morgonen heller. Så återigen blev det tröst med napp och flaska (med Baileys).

Eftersom jag bokat paketresa innebar det lustiga att vi var tvungna att byta det centrala hotellet mot ett annat som låg ungefär en mil utanför CIty Centre. Vi checkade ut och inväntade taxin som vi tvingade receptionen boka åt oss. Vi drog iväg, bort från centrum och bort från Croke Park. Taxichauffören undrade varför vi åkte från stadion när vi berättade att vi skulle se U2. Eftersom min engelska är ganska kass låtsades jag inte höra vad han sa...

Taxin rullade in på området till vårt nya hotell. Det visade sig vara ett fyr (kan varit fem) stjärnigt hotell. Ett slags golfresort med ganska mycket gräsmatta. En fantastisk upplevelse att få checka in på ett sådant lyxigt hotell. Det uppstod dock ett tiny, tiny problem. Vårt rum var inte färdigstädat så vi fick snällt vänta en stund. Okej, här börjar en historia som ni, som känner och umgås med Vicke, kommer få höra om och om igen året ut. Vi väntade en halvtimme och jag gick fram och frågade igen. Nope, sorry. Jag var framme en tredje gång med samma negativa svar. Sorry...Nu började Vicke bli lite irriterad och fräste ur sig att nästa gång skulle minsann hon gå fram och säga till dem att vi vill ha rummet nu och bla bla bla. Okej, tänkte jag. Hon får väl göra det. Vi fick inte samma (Vicke kommer härma en fjortistjej och säga att hon var så söt... och så vidare. Som sagt, ni som känner henne kommer garanterat få höra.) receptionist utan nu fick vi prata med en kille. Fyra minuter senare hade vi ett rum. Troligtvis inte det vi bokats in på från början utan något annat, färdigstädat. However, vi var incheckade och snart var det dags att åka mot Croke Park...

Vi drack lite öl i hotellbaren i väntan på bussen som skulle ta oss till... Ja, ni vet vad stadion heter vid det här laget. Mia och jag pimplade öl och Vicke gick loss på annat (bäst att inte skriva att Vicke drack alkohol eftersom hon fortfarande arbetar inom skolan och ni vet alla vad som kan hända då...).

Vi hoppade på bussen. En buss vi fick betala 120 kronor var för. Enkel resa. Vi åkte lite buss och Mia fick möjligheten att få sitta bredvid någon tokig bussresenär men eftersom hon låtsades sova hela resan så slapp hon prata med honom. Vi släpptes av. Far away från Croke. Vi fick gå en bit men stämningen byggdes upp och fler med oss började otåligt se fram emot Bono och gänget. 

Ju närmare Croke vi kom, desto fler fjärilar var det som ynglade av sig i magen. Det skulle bli spännande. U2 på hemmaplan. Men jag gick med farhågor. Tänk om de inte spelar Where the streets have no name, With or Without you eller I still haven´t found what i´m looking for. Mina tre absoluta favoriter. Mer om detta senare.

Vi kom in på stadion. Alla ni som klagar på konserter som sker i Sverige. I Irland får man inte dricka alkohol eller läsk inne på ståplats. Det fanns en (EN!) läktare som hade bar där man kunde beställa alkohol. Dit kom man om man hade rätt biljett som det stod (läktare 3 typ, fast på engelska) vilket vi så klart inte hade. Vi stegade fram emot scenen och vi kom väldigt långt fram med tanke på att förbandet skulle gå på redan vid halv sju. Efter förbandet speladeännu ett förband, ett energiskt Kaiser Chiefs - ett grymt liveband. Två timmar senare gick Bono och grabbarna upp på scenen...


Kommentarer
Postat av: mia

ha....jag sov inte alls....

2009-07-30 @ 00:18:51
Postat av: Sandra

Det var då fasen vad du drar ut på det :) Hur var konserten då!?!?!

2009-07-31 @ 12:46:54
Postat av: vicke

Ni ska inte tro allt ni läser...

2009-07-31 @ 22:25:24

Lätta ditt hjärta här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (visas bara för mig)

URL/Egen Bloggadress:

Jo, det var en sak jag ville säga...

Trackback