En resblogg ifrån ett Skottland i smog

Nyss hemkommen från en weekend på de brittiska öarna, närmare sagt Skottland. Sammanfattningsvis var det en fantastisk upplevelse men här ska inte sammanfattas...

Onsdagsmorgonen inleddes tidigt i ottan med promenad ner mot stationen klockan halv sju. Resans första transportmedel skuille således bli tåg ner till Göteborg. Sällskapet fanns redan på stationen och vi gav oss iväg. Väl framme i västkustens pärla letade vi upp en shuttle-buss som kunde ta oss till flygplatsen och snart befann vi oss på Landvetter. Det var lite konstigt att vår flight inte var uppräknad bland de övriga på tavlan och vi trevade fram till informationsdisken varpå damen där förklarade att Ryanair inte avgår från Landvetter utan från Torslanda och den mycket utrikiska flygplatsen - Göteborg City Airport. En timme senare satt vi till slut på rätt flygplats - GCA...

Vid incheckningen möttes jag av beskedet att jag inte fick ha med mig 40 ml hårgelé eftersom tuben faktiskt rymmer 175 ml. 100 ml var gränsen och det spelar alltså ingen roll om den nästan är slut. Alltså fick jag avvara både tandkräm och hårgelé. Jag sa till tulldamen att det kommer vara hennes fel att jag luktar gam i munnen på lördag...

Glasgow är Skottlands (och Storbritanniens tredje) största stad med drygt 600 000 invånare och det var här vi skulle spendera vår första natt av tre. Då flygplatsen låg ett par mil utanför staden innebar det att jag beställt bussbiljetter på nätet för att slippa krångla med detta på plats. Det visade sig dock vara fel biljetter och jag tvingades punga ut ytterligare pund för att få åka med den skottska kollektivtrafiken...

Väl inne i storstaden letade vi oss fram till hotellet och begav oss ut i storstadsmyllret. Lite blåsigt och ännu mer regn gjorde onsdagskvällen sval men vi letade oss snart in på en restaurang/pub där vi intog vår första brittiska måltid på resan. En fantastiskt god pasta med tillhörande skottsk öl, McEwans som starkt kan rekommenderas... 

Efter maten gav vi oss ut i regnet igen och snart väntade hotellrummet och en efterlängtad varm skön säng...

Morgonen därpå gick vi upp klockan 7 och åt en hygglig frukostbuffé. Inte som Scandic men ändå ganska bra. Ett par timmar senare gick vi på bussen som skulle ta oss till resmålets huvudattraktion, Edinburgh. Skottlands huvudstad som bara har 450 000 invånare hade mycket att erbjuda. Den största skillnaden städerna emellan var att Glasgow var lite kantigt hård medan Edinburgh stod för det sköna och mysiga...

Torsdagen gick verkligen i Edinburghs tecken. Dagen börjades, efter incheckning på ett fantastiskt hotell med rumutsikt mot slottet, med ett besök på Edinburgh Castle vilket var en angenäm upplevelse. Vi gick genom Old Town för att leta oss vidare ner mot myllret av människor, New Town. När det var dags för måltid var det dags att beställa nationalrätten haggis (lever, inälvor, havregryn, lök och kryddor) och sällskapet tog en fish and chips. Mumma...

Under hela torsdagen gick jag och sällskapet och strosade i Edinburgh och vi bestämde oss för att nästkommande dag ta en endagars bussresa upp i landet. Vi stegade oss tillbaka mot hotellet framåt kvällen men hoppade in på en närbelägen pub. Saint Andrews blev resans andra smak av skottsk öl och den var också väldigt fin i smaken. Vi hann inte mer än sätta oss så hörde vi att man just den här kvällen anordnade Quiz och så klart nappade vi på detta och ville visa vår begåvning i allmänbildning. Fyrtio frågor indelade i fyra kategorier. De tre första var skitsvåra men i sista kategorin, soundtrack, dominerade mitt sällskap. Åtta rätt av tio möjliga i sista var väl bra gjort...

Upp tidigt fredag morgon (har inte sovit längre än 7 dessa dagar i Skottland) och en spännande busstur framför oss. Vi promenerade upp mot mötesplatsen vid slottet en underbar morgon. Vi mötte skottar som skulle till jobbet och som köar i busskuren innan de stiger på bussen. Jag som trodde Sverige var det enda kö-landet. Men icke. Vi hoppade på bussen som skulle ta oss upp mot det skotska höglandet i färd mot Stirling, de fantastiska bergen i Glencoe, besök på Urquhart Castle och avslutande båttur på Loch Ness, dessvärre såg vi aldrig til Nessie. Vi avslutade bussturen i Inverness innan resan gick mot Edinburgh igen. Resan går så klart inte att förklaras men det var en rolig guide som var med oss. Bilder finns på Facebok (var annars?).

Sammanfattningsvis en fantastisk resa och jag kan nu bocka av Skottland på min att-göra-lista...




Hämnden

För fyra år sedan kom det makalösa dramat "Efter bröllopet" som tog undertecknad med storm. Jag har inte sett många filmer som håller den höga klass som Mikkelsen och Lassgård visar i Susanne Biers mästerverk. Biers, som gjort närbilder på olika lemmar till sitt signum och med skakig handkamera verkligen fångat ögonblicken i sina dramor.

"Hämnden" är inte som danskans tidigare filmer bortsett från att manusförfattaren Anders Thomas Jensen som vanligt skrivit en fantastisk berättelse. Det är inte massa närbilder och inte heller skakiga kamerasekvenser utan den här gången är det mer "normalt" men inte för den skull mindre bra. Det är utmejslade personporträtt och Mikael Persbrandt gör en roll jag aldrig sett honom göra och jag förstår varför han handplockades av Bier. Den kvinnliga motsvarigheten Trine Dyrholm som man har kunnat se i "Festen" är en begåvad skådespelare vilket hon visar i flera scener. Ulrich Thomsen har vi tidigare sett i Biers "Bröder" och tidigare nämnda "Festen" som kanske innehåller hans paradroll. Hans roll i "Hämnden" är en ganska tillbakadragen som inte får så mycket plats då hans karaktär står i skymundan för Mikael och Trine.

Barnskådespelarna håller, precis som sina äldre motsvarigheter, mycket hög klass. Susanne Bier är känd för att få ut allt ur sina skådespelare (tänk "Efter Bröllopet") och "Hämnden" är inget undantag. Det är mästerlig regi och att Danmark valt "Hämnden" som sitt bidrag till oscarsscenen är inget märkligt. "Efter bröllopet" var nominerad i kategorin "årets bästa utländska film" 2007 och hade det inte varit för fantastiska "De andras liv" skulle Bier kammat hem oscar. 2011 kan det alltså vara dags igen.

Anton arbetar på Läkare Utan Gränser och pendlar mellan ett flyktingläger i Afrika och sitt hem i Danmark där han har två små söner. Han har svikit sin älskade hustru, Marianne, och de försöker nu att vänja sig vid ett liv utan varandra. Samtidigt börjar Antons 10-årige son Elias lära känna och bli vän med en ny pojke i klassen. Denna ovanliga vänskap utvecklas snart till en oroande allians som hotar att förstöra landsbygdsidyllen för alltid.

Sammanfattningsvis håller inte "Hämnden" "Efter bröllopet"-kvalitet men det är absolut en film man inte får missa. Om inte för att se att vår svensk faktiskt kan göra bra roller och inte bara Gunvald-typer. Susanne Bier är verkligen en fantastisk regissör och Anders Thomas Jensen en sjukt begåvad manusförfattare och "Hämnden" ett skickligt berättat drama om människors små beslut som slutar i stora konsekvenser.

Betyg 4/5