Tidningssvammel

Enligt Expressens artikel ska ett perfekt samlag hålla på i ungefär tio minuter, varken mer eller mindre. Det betyder att jag personligen har nio minuter och femtiosex sekunder kvar till drömmålet...

Enligt Italiens premiärminister, Silvio Berlusconi, vann Italien också fotbolls-VM. Han förklarar att Italien, precis som Spanien, ligger vid Medelhavet...

Lite ironiskt att läsa de holländska spelarnas bortförklaringar dagen efter VM-silvret. Eller förlusten av guldet. "Domaren kostade oss VM-pokalen" säger man. Eeh, undrar jag. Domaren hade kunnat visa ut två holländska spelare redan efter en halvtimme. Hollands grisspel gick inte hem helt enkelt...

Jag tycker Lindsay Lohans kommentar strax efter att hon mottagit domen, 90 dagars fängelse är oslagbar: Men snälla, tänk på min karriär..."

Den borde hon själv tänkt på samma dag som hon spelade in sin första film...

Stort av Andrés Iniesta att tillägna VM-segern till döde kamraten, Dani Jarque. Nu var de två kompisar innan Jarque drabbades av en hjärtinfarkt men man ska komma ihåg att killen spelade i Espanyol. Barcelona och Espanyol är större rivaler än Hitler och Schindler var...

Det verkar således som att vår arbetsmarknadsminister (vid tillfället) Littorin köpt sex. Snacka om att krydda valrörelsen...




VM-krönika

Eftersom det inte finns någon möjlighet att sova på grund av värmen ska jag försöka sammanfatta världsmästerskapet i fotboll som precis avslutats. Jag kan också tillägga att jag förmodligen har värmerekord i mitt sovrum just nu - och detta utan något som helst kurtiserande.

Spanien är alltså världsmästare för första gången och de tar över stafettpinnen från Italien. Spanien är regerande europamästare och kan numera alltså också titulera sig som världsmästare. Bra jobbat grabbar.

Vad kan man annars säga om mästerskapet? Jo, en hel del skandaler och ett par snygga mål.

Största fiaskot står mellan Italien och Argentina. Frankrike och England såg jag aldrig som potentiella kvartsfinalslag och de åkte också hem ganska tidigt. Utanför fotbollsplanen var det Frankrike som var mest pinsamma i och med deras hätska stämning mellan spelare och förbund. Argentina kom till Sydafrika utan Esteban Cambiasso, en av världens bästa cetnrala mittfältare. Förbundskaptenen Maradona ansåg inte han platsa i laget. Samma kapten struntade också i att ta ut Javier Zanetti. Försvararen som i flera år varit sydamerikanernas ryggrad. Han fick snällt stanna hemma han också. Beslutet gjorde alltså att Argentina fick lämna VM efter en svag insats mot Tyskland i kvartsfinalen. Italien är inte längre det lag som man vant sig vid. De har inte längre någon Totti, Del Piero eller Cannavaro i form. De har en lång uppförsbacke att vandra.

Mest intressanta genombrottet måste man ändå tillskriva en tysk. Hur mycket det än tar emot. Thomas Müller vann skytteligan efter att ha gjort fler assist än sina utmanare. Killen är 20 år och spelade i Bayern Münchens b-lag förrförra säsongen. Imponerande!

Snyggaste målet gjordes av en holländsk kapten, Gio Van Bronckhorst sköt en kanon rätt upp i krysset, stolpe in! Vackert så det förslår...

Mästarna gör alltså endast åtta mål i hela turneringen men släpper bara in två. Stabilt, som Doktor Alban skulle sagt. Nya Zeeland är enda nationen som inte förlorat en enda match i turneringen men tvingades trots detta åka hem direkt efter gruppspelet.

"Finaste" filmningen går till en ivorian som lyckas få brasilianaren Kaká utvisad. Filmningar, det är någonting som man måste börja bestraffa. Ge spelarna avstängning i efterhand. Minns ni Rivaldo 2002?

England tror alltid att de är världsbäst på att spela fotboll. Inför varje stort mästerskap målar de upp sin trupp som VM-finalister och alltid går det som vanligt. Uttåg i antingen kvarten eller som i år, åttondelsfinalen. Dock var det lite synd om dem när de inte fick ett ganska solklart mål godkänt i matchen mot Tyskland.

Min elva:

Casillas, Spanien

Coentrao, Portugal
Puyol, Spanien
Ramos, Spanien

Müller, Tyskland
Özil, Tyskland
Xavi, Spanien
Snejder, Holland

Forlán, Uruguay
Villa, Spanien
Higuaín, Argentina

Nu är det bara drygt fyra år kvar till VM 2014 i Brasilien...




Lätta löpsteg mot döden

Man kan ta livet av sig på flera olika sätt - det gäller bara att vara kreativ. Jag väljer att springa mot döden - inte från den. Det är syster Mias fel. Hon uppmanade mig att, tillsammans med henne, springa Stockholm halvmara i september. Inte kan det vara särskilt jobbigt tänkte jag och hängde på.
 
Nu har jag sprungit min första halvmara - i träningsspåret. Fy fan...

Det var en blandning mellan himmel och helvete. Kärlek och hat. Livet passerade revy flera gånger. Inte revy med Poppe utan en helt annan föreställningsvärld. Fy satan... Rundan är tre kilometer och eftersom en halvmara är 2,1 mil innebar det att jag var tvungen att springa rundan sju gånger. Sju gånger tre alltså. Oftast 21. 21 även en solig dag som denna.

Första två kilmoterna gick kanon. Mycket tack vare musiken i öronen. Jag tackade Gud för uppfinningen och bara några meter efter tacket slutade musiken arbeta mina hörselgångar. Batterierna var slut. Två avverkade kilometer med musik skulle innebära resterande 19 utan musik. Det skulle aldrig gå, tänkte jag.

Solen gassade mellan bladen på träden i skogsdungen. Rundan är av backig art vilket försvårar löpningen. Framförallt utan musik. Musik är ett fenomen vid träning och ett måste för undertecknad.

Som sagt, de två första kilometerna gick bra. Tredje också. På fjärde placerade mannen ovan där en kvinnlig gestalt i startgroparna. Han hade använt cirka 23-24 år att utmejsla en fantastisk kropp men man som jag är tänkte jag inte mer på det utan sprang vidare. Jag påbörjade fjärde rundan och kände att benen började kännas tyngre. Jag saktade ner och snart kom den finmejslade kvinnan förbi med lätta steg. Klart det eftersom det var hennes första kilometer, hon skulle säkert bara springa ett varv. Men man som jag är så kunde jag inte släppa henne ur sikte. Hon blev min hare. En hare med fantastisk siluett. Jag sprang fjärde varvet alldeles för fort eftersom jag försökte hänga på henne. Eller hennes tempo. 

Hon sprang inte bara ett varv utan på halva femte varvet blev hon omsprungen - av mig. Glatt ökade jag mina steg och skuttade lätt förbi. Hon säg inte att tungan hängde ned till knäna utan jag höll andran tills hon inte såg mig längre. Hon försvann och troligtvis sprang hon bara två varv - klent kan jag tycka.

Jag försökte hitta min puls under tiden jag sprang. Men jag hade ingen. Jag lovar. Men jag tänkte på Frankenstein, han hade väl ingen heller. Då är det nog inte så allvarligt att vara utan puls. Han överlevde så det skulle jag nog med göra.

Fem varv, två varv kvar alltså. Det började bli jobbigt. Mina muskler kändes som spindelväv och Imse Vimse själv satt och spelade harpa så det gjorde ännu ondare. Jag tänkte flera gånger ge upp men jag hade, som alla idrottare, en mental bild som jag hade i huvudet. Dessvärre kan jag inte berätta vilken mental bild som jag sprang efter då jag måste kräva legitimation eftersom fantastin kräver en 18-årsgräns. Det var den här fantasin som tog mig i mål.

2 mil senare innebar sista kilometern och eftersom jag kände någon flåsa mig i nacken var jag bara tvungen att spurta de sista 400 meterna in i mål.  Nu hör jag någonting bulta igen. Förhoppsningsvis hjärta som börjat pumpa blod igen. Kan behövas inför den stundande fotbollsmatchen...

 
 

2010-07-07 @ 19:49:48 Lämna en kommentar! (5)



Update

Oj, undrar vad som hänt sedan sist.

Fotbolls-VM avslutas på söndag och ikväll möts Tyskland och Spanien i den sista semifinalen. Igår slog Holland ut Uruguay och ikväll utses alltså Uruguays motståndare till lördagens bronsmatch. Spännande.

Idag har jag varit och inventerat stadens stadsbibliotek och det skiljer bara ett fåtal böcker innan mitt eget bibliotek nästan slår ut stadsbiblioteket. Förvånadsvärt litet sådant. Både Växjö och Hultsfred kan överglänsa det som finns här.

Min semester går mot sitt slut. Skönt. Förra veckan befann jag mig i Småland med lördagsfesten som höjdpunkt. Jag och Jackie var festens värdpar och det gick bra. Över förväntan. Trevligt värre var det iallafall...

Jag fikade med en f.d/framtida kollega idag med. Det var också nice. Vädret har dessa tre semesterveckor varit helt fantastiska. Semestern avslutas med en Cinderellakryssning med Passe. Det ska bli roligt.

Nu till en balkong med tillhörande bok, jordgubbar och bar överkropp...

2010-07-07 @ 14:12:00 Lämna en kommentar! (0)